Det jag tycker allra mest om med att driva SpirriSpirri är alla dörrar som öppnas till möten med andra. Alla konversationer, event och tillfällen där korten får vara med och skapa något oväntat. Det var faktiskt en av de största anledningarna till att tarot blev en så viktig del av mitt liv – för jag märkte snabbt att det inte bara handlade om korten i sig, utan om vad de öppnade upp i samtalen. SpirriSpirri Tarotläsning LYKO x PeggyWorldTill en början la jag endast kort för mig själv, men ganska snart började tarotleken följa med mig överallt. Den åkte fram på en lunchrast, på landet med familjen, på efterfester bland tomma ölburkar och överbliven pizza, eller på en kaffedejt med en nära kompis. De märktes att korten förde samtalet in djupare än det annars hade blivit. Jag har alltid haft lite svårt för de ytliga samtalen, alltid velat bryta igenom fasaderna och mötas i något mer äkta. Lite som de tillfällen man delat en omskakande eller viktig händelse med en främling, barriärerna suddas ut och man kommer nära varandra direkt. Det är inte att jag har något emot artighet eller integritet, tvärtom (jag har trots allt ett stellium i skorpionen) men jag har alltid varit fascinerad av människors inre, deras tankar, rädslor, drömmar och erfarenheterna som format deras inre världar. Det var också den längtan som till sist gjorde det outhärdligt att fortsätta låtsas som att jag var något annat. Tarot AWIdag kan behöver jag inte låtsas på jobbet, och det är en sån frihet att helt få vara mig själv, varje dag, men backar vi bandet 3 år så kändes det inte alls sådär bra. Jag jobbade på en marknadsföringsbyrå mitt inne i Stockholms centrala kvarter, hade fått en lön jag var stolt över, en härlig titel, helt okej trevliga kollegor - och jag fullkomligt avskydde varenda sekund av det. Vilket var konstigt för alla runtomkring mig verkade väldigt glada och upprymda, jag borde ju också varit glad. Men det var jag inte, och det blev jag inte ju längre tiden gick heller. Tvärtom så kändes det värre. I bakgrunden drogs jag alltid till det där andra, till det som de halvtrevliga kollegorna kallade för "flummigt" medan de lutade sig fram med stora ögon och bad mig berätta mer. Spiritualiteten, eller vad man än väljer att kalla det, har alltid känts som en port in till en annan värld för mig, en påminnelse om att det finns något mer än det vi kan se eller ta på. Lite som att slå upp första sidan i en bok, eller de första melodierna i en låt, något vaknar och vill få växa. Spirri kom till på grund av viljan att dela, och utforska det där tillsammans med andra likasinnade. SpirriSpirri Your Mind Festival TrädgårdenSå det blev till sist naturligt att säga upp sig, även om jag vid tidpunkten bara hade 4 följare och jag är ganska säker på att en av dem var min mamma, så fanns det en så stark känsla av att det var helt rätt väg, men att det aldrig skulle komma någon helt rätt tid. Så jag chansade, och det är ett av de bästa besluten jag tagit. Nu 3 år senare är vi här, och jag får möjligheten att faktiskt dela det här med er, inte bara på mina egna plattformar utan även genom ELLE! Känns lite som att man får nypa sig i armen, men samtidigt så naturligt. Nu kör vi!
